1 maj 2016

Månadens bästa och Temaläsning - april

Den bästa bok jag läste i april var: Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem.

Jag gillade även En annan av David Levithan och  När mammas tankar ändrade färg av Sara Galli och Mats Molid lite extra. Recensioner är på väg!

Jag har även läst:
Sunnanäng - Astrid Lindgren
Ibland bara måste man - David Levithan
Ängel i Venedig - Mary Hoffman
Billie, avgång 9:42 till nya livet - Sara Kadefors
Fjärilarnas stad - Ingrid Remvall
Antikvariat Blå Spegeln - Martin Widmark
Ingrid vill bada - Katerina Janouch och Mervi Lindman
Ingrid har plåster - Katerina Janouch och Mervi Lindman

...och lyssnat på:
Diamantmysteriet och Hotellmysteriet - Martin Widmark

Det råkade bli så att när det gäller Temaläsning 2016 läste jag bara böcker av Martin Widmark. Jag tänkte inte ens på att kolla författaren när jag valde Antikvariat Blå Spegeln. Sedan var jag inte så sugen på en Jungstedt-bok, och inte heller på Kalle Blomkvist. Det kanske kommer en annan gång.

I maj ska vi läsa barnböcker i Temaläsningen. Jag funderar på att läsa:
* Får hundar korv i himlen? - Sara Galli och Mats Molid
* Det är jag som är Mickan! - Malin Nilsson
* Ensam mullvad på scen  - Ulf Nilsson
* Ishavspriater - Frida Nilsson
och kanske någon mer. (Förresten, varför heter 3/4 författare Nilsson?)

29 april 2016

Diamantmysteriet och Hotellmysteriet

av Martin Widmark, uppläst av Johan Ulveson

De två första böckerna i serien LasseMajas detektivbyrå heter Diamantmysteriet och Hotellmysteriet. Det här är Widmarks deckarböcker för 6-9-åringar, som älskats av så många. Jag har tidigare läst några av böckerna, och bilderna gör en hel del i lösandet av mysteriet. Jag tycker dock att de gör sig bra upplästa också, eftersom Ulveson läser med inlevelse.

Det första brott Lasse och Maja får ta sig an är mysteriet med diamanterna som försvinner från Muhammed Karats affär. Han misstänker någon av de anställda, och om ingen åker fast snart tvingas Muhammed stänga affären. Det vore en katastrof för honom!

Nästa gång detektiverna rycker ut är på själva julafton. Lasse och Maja jobbar lite på stadens hotell, och den fina familjen Åkerö kommer till hotellet. Dagen därpå är deras värdefulla, kinesiska äppeltax försvunnen. Den måste hittas till varje pris!

Det jag gillar mest med denna serie är att barnen tas på allvar. Trots att Lasse och Maja inte är så gamla får de svåra brott att lösa. De får förtroende, människor litar och tror på dem, samtidigt som läsaren får vara med och klura och pussla ihop ledtrådar. Det tror jag ger barn bättre självförtroende, och sådant gillar jag!

Första meningen: Gatorna ligger tomma i den lilla staden Valleby.
Längd: 1 timme, 12 minuter
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2007

28 april 2016

Bibloenkät

Tiden har gått väldigt snabbt de senaste två veckorna, vilket betytt: inte mycket lästid. Däremot hade jag mycket bloggtid innan denna period, så det finns ett gäng inlägg på lager. Skönt! Igårkväll hittade jag en bibloenkät hos Bokhora.

Antal biblioteksböcker hemma (eller på Paddan) just nu: Fem. Antikvariat Blå Spegeln, Mästerdetektiv Blomkvist, När mammas tankar ändrade färg, Monstret i natten och Hönan som drömde om att flyga.

Varav utlästa: Två.

Reservationer: Fyra. Dumplin, Om jag var din tjej (det dröjer alldeles för länge innan de där två kommer in!), Får hundar korv i himlen? och Det är jag som är Mickan!

Längtar mest efter: Dumplin och Om jag var din tjej.

Senaste inköpsförslaget: Jag har nog aldrig gett förslag. Den ena bibblan jag hänger på brukar vara snabb med nytt, och när det gäller den andra har jag inte tänkt på att man kan ge förslag. Kul att jag blev påmind!

Senast utlästa biblobok: Antikvariat Blå Spegeln

Läser just nu: En annan, vilket inte är en biblobok.

27 april 2016

När mammas tankar ändrade färg

av Sara Galli, illustrerad av Mats Molid

Max mamma har börjat bli konstig. Plötsligt orkar hon inte säga god natt till Max. Hon sover mest, men är ändå alltid trött. Pappa säger att mamma är sjuk, men Max kan inte se något brutet ben eller plåster.

Med en ökande psykisk ohälsa är den här boken otroligt viktig. Särskilt eftersom den utspelar sig ur ett barns synvinkel. För många är depressioner svåra att förstå, och kanske särskilt för barn. Det är lätt att ta på sig skulden för att mamma inte mår bra, kanske mår hon bättre om jag inte stökar runt eller hörs och syns för mycket?

Den här boken gör väldigt ont. Den är ärlig och vågar ta ämnet på allvar. Den baseras på verkliga händelser, och visar hur viktigt det är att ha någon att prata med. Samtidigt är boken väldigt fin. På ett bra sätt förklaras depression och vad det kan handla om. Bakom depressionen finns fortfarande samma människa, men ibland ändrar tankarna färg.

Detta är en välbehövlig bok som jag hoppas kan hjälpa många. Framförallt barn, men även vuxna som har eller inte har varit med om något liknande, eller de som ska hjälpa barn i liknande situationer. Rekommenderas starkt!

Första meningen: Det är något konstigt med Max mamma.
Antal sidor: 26
Förlag: Idus förlag
Utgivningsår: 2015

25 april 2016

Antikvariat Blå Spegeln

av Martin Widmark, illustrationer av Katarina Strömgård

Davids föräldrar får jobb i Nigeria, men David vill inte följa med. Istället får han bo hos Melkior, som har ett antikvariat. En dag är det något som inte stämmer. Melkior har inte följt sina vanliga morgonrutiner, och han kommer inte hem på kvällen. Tillsammans med sin nyfunna vän Larissa försöker David ta reda på vart Melkior har tagit vägen.

Detta är en ganska spännande deckare som riktar sig till folk i 12-årsåldern, men även jag uppskattade den. Anledningen till att jag skriver "ganska spännande" är att det ibland känns som att läsaren inte får klura så mycket själv. Det är synd, men det kanske har med min ålder att göra... Å andra sidan kan boken lära barn mycket, för Larissa är en väldigt smart person, och David snappar upp en del han också.

Jag läste boken på bara några timmar. Den har ganska korta kapitel, håller spänningen vid liv och har ett bra driv. Visst är jag skeptisk till vissa saker (kan inte nämna mer pga spoilers), men överlag gillar jag den ändå. Jag skulle ändå kunna rekommendera denna bok till kluriga barn som växt förbi LasseMajas detektivbyrå och vill hitta en ny, spännande serie.

Första meningen: Jag insåg det genast, när jag såg henne.
Antal sidor: 170
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2006
Serie: David & Larissa #1

23 april 2016

Ibland bara måste man

av David Levithan

Paul träffar Noah på en spelning på en bokhandel första gången. Efter det kan han inte sluta tänka på honom. Han är så fin! Det känns som äkta kärlek, trots att de inte pratade med varandra så mycket. Samtidigt lämnar Pauls bästis Joni gänget för pojkvännen Chuck och Tony, hans andra vän, spärras in i huset av de galna föräldrarna. Dessutom råkar Paul kyssa sitt ex, och det blir inte Noah så förtjust i...

När jag skriver recensioner på Levithans böcker brukar jag skriva om en speciell Levithan-stil. Den innefattar rappa dialoger, genomtänkt språk, roliga upptåg, hög andel hbtq-personer och något särskilt som görs att jag dras med, läser snabbt och gillar. Så även i denna bok, som är hans debut.

Karaktärerna har djup, är ganska olika (vilket kan skapa igenkänning för många) och har alla något att bidra med till historien. Jag gillar den varma high school-känslan och allt vad det innebär med korridorer fulla av människor och skåp, kommittéer, baler, matsaler och tonåringar som är mer eller mindre vilsna. Det är en så fin, sprudlande och varm historia! Jag drogs som sagt snabbt med och uppskattade faktiskt att denna bok inte har så många musikreferenser, till skillnad från många av Levithans andra tidiga böcker. Jag hänger ju sällan med på dem i alla fall... En fin vänskaps- och kärleksroman för unga. Rekommenderas för Levithan-fans och nyfikna.

Första meningen: Klockan nio en lördagskväll i november.
Antal sidor: 246
Förlag: X-publishing och Pocketförlaget
Utgivningsår: 2010
Originaltitel: Boy meets boy, 2003 
Översättare: Malin Strååth

21 april 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 16

Dags att ta itu med veckans bokbloggsfråga:
När läser du oftast? I sängen innan du somnar, under resan till jobbet, på kvällarna istället för att titta på TV…? Hur gör du för att få tid för att läsa? Har du tillräckligt med lästid eller önskar du att du hade kunnat läsa mer?
Jag läser oftast i soffan på eftermiddagarna efter jobbet. Risken är dock rätt många gånger att jag somnar...

Hur gör jag för att få tid att läsa? Det är nog så att jag tar tid. Jag prioriterar läsningen högt, dels för att det är så mycket jag vill läsa och tycker det är så roligt, men också för att jag slappnar av bra när jag läser. Vissa perioder fungerar inte detta, då försöker jag att inte stressa tillbaka någon läslust, det tror jag bara ställer krav.

Oftast tycker jag mig ha den mängd lästid jag vill ha, men andra gånger är det alldeles för mycket annat att göra. Överlag blir det nog ändå rätt bra.

19 april 2016

Fjärilarnas stad

av Ingrid Remvall

Vega tillhör Myrorna, människorna som arbeta för Fjärilarna. Fjärilarna är vackra, snygga, perfekta, medan Myrorna är anspråkslösa och förväntas leva på andra sidan muren utan att ta någon uppmärksamhet. En natt smiter Vega och hennes vän Maxine in i staden, trots att det är förbjudet, och Vega träffar Fenix. Vega börjar drömma om ett nytt liv, men bland de perfekta ytorna hos  Fjärilarna gömmer sig mörka krafter.

Denna bok började som en novell, men författaren kände att det fanns en större story att berätta. Med tanke på det tunna utbudet av svenska fantasythrillers för unga vuxna, relaterade jag till Divergent, som har vissa likheter. Till exempel är båda dystra framtidsskildringar med ny teknologi och ett tydligt vi och dem, vilket de styrande inte riktigt vill erkänna. Men detta är ingen serie, vilket jag gärna hade tagit reda på innan jag började läsa.

Författaren är intresserad av teknik, och det märks i denna bok. Hologram, svävare och komplicerade maskiner. Det är spännande, men jag hade gärna läst mer miljöbeskrivningar för att få en tydligare bild av Fjärilarnas stad och hur allt där ser ut. Något som det istället läggs krut på att förklara är de perfekta Fjärilarnas utseende, deras släta hud och höga kindben. Detta förklaras tills jag tröttnar på det. Och då förklaras det lite till. Det finns karaktärer med väldigt mycket karaktär, och andra mer anspråkslösa, men ändå intressanta. Ibland var det rörigt att hälla isär dem, men de har en hel del intressant att komma med, framför allt om man läser utanför boken.

Det finns nämligen många inslag av politik, och jag tror författaren vill säga läsaren något genom det. I Sverige finns ingen fysisk mur mellan "rika" och "fattiga", ändå finns det tydliga skillnader, och om någon vågade beskriva begränsningarna kanske den kanske inte var så olik den boken beskriver. Remvall skriver även mycket om värde, identitet och maktlängtan som, liksom oftast, går för långt. Visserligen hängde jag inte riktigt med i boken hela tiden, men jag tycker ändå den är intressant och tänkvärd. Särskilt i efterhand, och kanske särskilt efter en omläsning.

Första meningen: Skrikande röster fyllde rummet och starka armar högg tag i henne.
Antal sidor: 234
Förlag: Affront 
Utgivningsår: 2016

17 april 2016

Billie, avgång 9:42 till nya livet

av Sara Kadefors

Billies mamma är sjuk, och soc har bestämt att hon inte längre kan ta hand om sin dotter. Därför får Billie flytta till en annan, okänd familj i det pyttelilla samhället Bokarp. Den nya familjen verkar vara lite lustig. De pratar inte så mycket med varandra, men har en massa regler, vilket Billie inte är van vid. Hon försöker passa in i den nya vardagen med nya klassen och nya livsstilen.

Detta är första delen i en ny serie för 10-12-åringar. Billie är en mogen karaktär, vilket kanske beror på att hon fått ta hand om sin sjuka mamma ett bra tag. Hon är bra på att se och känna av andra människor, vilket gör att hon får mycket att tänka på i sitt nya liv.

När det gäller fosterbarn i böcker är det oftast alkohol inblandat. Här är det istället en sjukdom, och jag tycker det är bra med "variationen". Läsaren får en inblick i Billies tidigare liv, men fokus ligger på nuet och problematik som de flesta nyinflyttade (men även de som bott på samma plats länge) stöter på. Ibland kanske man måste försöka passa in. Men om jag vet vad jag vill, och det strider mot vad andra verkar tycka, hur långt ska jag gå? Vad blir priset? Hur mycket ska jag vara beredd att offra? Billie är en skör, men samtidigt väldigt stark karaktär. Hon har girl power som smittar av sig till målgruppen, och en sådan här karaktär är verkligen välkommen! Billie visar att man inte alltid behöver gå den väg "alla andra" verkar gå, utan att motsatt riktning kan ge positiva överraskningar och hjälpa andra. Modernt och behövligt. Rekommenderas.

Första meningen: Det är så mycket folk på perrongen att det är lätt att komma bort, som tur är.
Antal sidor: 170
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016

15 april 2016

Sunnanäng

av Astrid Lindgren

I denna bok får läsaren följa med på fyra äventyr, som alla börjar "För länge sen i fattigdomens dagar, var där...", vilket följs av en beskrivning av ett eller flera barn som inte har det så lätt. Mest känd är titelberättelsen, om de föräldralösa barnen Anna och Mattias som hittar ett paradis. Därefter läser vi om en fattigstuga, vargarna i underjorden och en hjältesaga med sjuke Nils.

När denna bok kom ut år 1959 diskuterades det vilken målgrupp sagorna egentligen vänder sig till. Visst handlar det om barn, men många scener är så sorgliga att man funderade på om det var lämpligt för barn att höra. Jag tror inte det är några problem, svårigheten kan istället ligga i att den tid berättelserna utspelar sig i är så olik vår idag. Men barn har fantasi, det kanske är svårare för vuxna... Det där med "förr i tiden" har egentligen inte det viktigaste. Astrid Lindgren vill, som alltid, berätta bra sagor för barn, och jag tycker om det där hon vill förmedla. Att barn är väldigt viktiga och att de kan ha mycket att lära oss vuxna.

Min favorit är Sunnanäng. Junker Nils av Eka förstod jag inte mycket av, medan Spelar min lind, sjunger min näktergal? nästan fick mig att gråta. Tu tu tu! gillade jag när jag väl kommit in i den. De här berättelserna är ofta gömda när vi talar om Lindgren. Hennes kända verk är ju mycket bättre, men för den som vill upptäcka mer av författarskapet, kan jag rekommendera denna bok till samlingen.

Första meningen: För länge sen, i fattigdomens dagar, var det två små syskon som blev ensamma i världen.
Antal sidor: 127
Förlag: rabén & sjögren
Utgivningsår: 1959

13 april 2016

Ängel i Venedig

av Mary Hoffman

Venedig, 1571. Luca jobbar i familjeföretaget som tillverkar båtar. En dag ser han en väldigt vacker flicka som heter Angelina, men klasskillnaderna gör det svårt att ta kontakt. Samtidigt fundera Luca på kriget som Venedig rustar upp för. Borde han göra sin plikt i kriget, eller ska han försöka få Angelina?

Ibland läser jag gärna en historisk roman. 1500-tal och Venedig, det lät spännande. Visserligen läggs det inte så mycket tid på att skriva om staden för 500 år sedan, utan visar istället på att vi inte är så olika de som levde då. Än idag fokuserar vi på relationer, klantar oss och funderar på vad som är rätt att göra. Det ger en förståelse, samtidigt som jag lärde mig mer om sjöliv och gärna läste vidare om Lucas äventyr.

Denna bok ingår i serien läsvänligt, som riktar sig till barn och ungdomar med lässvårigheter eller svenska som andraspråk. Boken har korta kapitel och stycken, lagom stor text och lagom komplicerad. Jag tycker författaren lyckats bra med målgruppsanpassningen.

Första meningen: "Hämta vatten, Luca!"
Antal sidor: 124
Förlag: Argasso 
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Angel of Venice, 2014
Översättare: Helena Olsson

12 april 2016

Veckans bokbloggsfråga - vecka 15

Dags igen för veckans bokbloggsfråga, som hänger ihop med temaläsningen för april: deckare.

Tycker du om att läsa deckare? Vilken typ av deckare föredrar du i så fall, kluriga pusseldeckare, polisromaner, hårdkokta kriminalromaner eller något helt annat? Vad är det som gör en deckare till en bra deckare? Och vad tycker ni om de deckare för barn som har blivit så populära de senaste åren?
Jag läser sällan deckare. Det brukar dock bli en Mari Jungstedt per sommar, efter att jag köpt hennes 10 första på loppis. Varför bara en per sommar? Annars blir det för tjatigt och förutsägbart... Jag gillar att följa mediebevakningen och relationerna.  Morden läser jag snabbt förbi. Det gillar jag inte. De två senaste helgerna har jag och sambon upptäckt serierna/filmerna med Maria Wern, och jag måste säga att jag håller på att bli smått beroende av dem.

Jag lyssnade precis på de två första böckerna i Lassemajas detektivbyrå. Jag tycker det är roligt att det kommer deckare även för barn. Lasse och Maja jämställs med vuxna och är riktigt kluriga och luriga. Det förtjänar barn!