30 september 2014

The Maze Runner - filmen

Innan jag såg The Maze Runner på bio visste jag att den är bästsäljande bok som kom ut på svenska i somras, att det handlar om en kille och en labyrint, att det är en dystopi, och så hade jag sett det här:
En stund efter att jag kommit ut från biosalongen kom jag på att anledningen till att jag hade ont i hela kroppen var att jag spänt mig under hela filmen. Den var så spännande och skrämmande och oväntad.

Eller förresten, "oväntad" kanske är fel ord, för det finns så klart många förutsägbara scener och filmatiska grepp. Tänk dystopisk thriller som det haglar av just nu, så vet du ungefär hur filmen är uppbyggd. Jag räknade ut ganska snabbt vad som skulle hända (och därmed lämnar jag ämnet för att inte spoilra för mycket), men när jag kopplade bort granskningsläget i min hjärna kunde jag ta till mig hela äventyret.

Det som gör den oväntad och att den blir så skrämmande är att handlingen är en blandning av verklighet och fantasy. Det är dock det som tilltalar mig. Det gör det oväntat och oberäkneligt. Ibland har fantasin inga gränser.

Typ alla förutom en av karaktärerna är killar. Jag undrade hur det skulle bli när det kom en tjej. Tack, filmskapare och författare, för att hon inte objektifierades! Hon blir en naturlig del bland karaktärerna och i handlingen, och det som är avvaktande mot henne är med rätta. Det hade varit intressant att se fler tjejer bland killarna, men jag tycker ändå det är ett intressant grepp av författaren.

Se nu inte detta inlägg som en recension av filmen, mer en kommentar. Eftersom jag inte läst boken kan jag inte uttala mig angående trovärdighet, karaktärer, berättelsens bevarande och bra och dåligt. Jag kan dock säga att jag tycker om filmen. Fylld av action, intressanta samtal, värderingar och tankegångar. Hierarki, val, mod, dumdristighet, vänskap och så vidare. Till skillnad från andra dystopier (jag tänker på Hungergames, Delirium-trilogin och Divergent-trilogin) finns det inget romantiskt, vilket jag inte saknar (det gör det mindre förutsägbart, i alla fall för denna första del). Det är dock trist att det finns så många andra likheter med nämnda filmer, men om du kan koppla bort det tycker jag The Maze Runner bör hamna högt upp på listan över bra böcker/filmer.

En riktigt bra, men skrämmande film. Det finns så mycket osagt, så mycket som behöver en förklaring, please: ge mig nästa film nu!

26 september 2014

En liten prinsessa - Frances Hodgson Burnett

De första åren i sitt liv bodde Sara Crewe i Indien tillsammans med sin pappa. Som sjuåring flyttar hon till London för att utbildas. Hon hamnar på en flickskola i två stora rum som är välklädda med faderns rikedom. Hon saknar ingenting, men är inte kaxig eller självsäker för det. Tvärtom beter hon sig som en ödmjuk prinsessa, och de flesta barnen börjar genast gilla henne. En dag händer dock något oväntat som vänder upp och ner på allt, men Sara behåller sin ödmjuka, prinsessaktiva attityd, även som utfattig och hungrande.

Vad roligt det är att hitta gamla klassiker, böcker man "borde" ha läst, som jag faktiskt gillar! Detta är en av dem. Jag hade troligtvis inte läst den om den inte stått med bland kurslitteraturen, men jag är glad att jag fick tag på denna bok. Trots att den kom ut första gången 1955, känns den aktuell. Anledningen till att jag visar upp två omslag till samma bok är att den andra helt enkelt är finare. Det vet jag lockar dig (och mig) mer till att läsa den.

En liten prinsessa är en väldigt fin och tänkvärd bok. Sara är inget typiskt barn, men hon har något att lära till människor i alla åldrar. Beskrivningen av henne kan låta som att hon är en mes, men det är hon inte. Hon är närvarande, ser till alla människor och har en fantastisk gåva att kunna berätta historier som får alla att glömma den trista vardagen. Detta lockar människor till henne, kanske mest de som verkligen behöver bli sedda.

I boken finns en elak flickskoleföreståndare (inte så oförutsägbart), det finns tjejer som är avundsjuka på Sara (inte heller det så ovanligt, men de får inte så stor plats som i dagens litteratur), en rik pappa som älskar sin dotter högt. Det dyker upp en mängd andra människor också, som alla tillför historien något intressant.

Boken har 60 år på nacken, vilket märks på språket och meningsuppbyggnaden, men den har mycket att säga när det gäller medmänsklighet och attityd. Jag gillar den, och jag gillar den mysiga, om än lite platta, karaktären Sara. Liksom hon fastnar på många karaktärers hjärtan, har hon fastnat på mitt.

Rekommenderas!

Första meningen: En mörk vinterdag, när den gula dimman hängde så tät och tung över Londons gator, att man hade tänkt lyktorna och affärsfönstren strålade av ljus som på kvällarna, satt en liten flicka med ett ovanligt utseende tillsammans med sin pappa i en hästdroska, som körde ganska långsamt genom de stora huvudgatorna.
Antal sidor: 210
Förlag: Bonniers Juniorförlag AB
Utgivningsår: 1983
Originaltitel: A little Princess 1955

24 september 2014

Pocketnytt i höst

Lex bok ---- Ängeln på Malmskillnadsgatan ---- Nyckeln
En oväntad vänskap (finns även i lättläst version!) ---- Dash och Lilys utmaningsbok ---- Insurgent

22 september 2014

Rätt ur jorden. Handbok i självhushållning

av Bella Linde. Fotograf: Lena Granefelt. Illustratör: Nadia Nörbom

Jag drömmer om trädgård och självhushållning. Detta är en handbok för de som har liknande drömmar. På cirka 250 sidor skriver journalisten Bella Linde om vad som krävs för att kunna odla (både en del och för att inte behöva köpa några grönsaker), ekologiskt odlande, kompost och växthus, balkong och kryddland, näringslära och kretslopp. Från januari till december, från början till kretslopp. Hon tar det från grunden, och därmed får hon med sig många läsare.

Texten är hyfsat lättläst, och förstärks av Granefelts bilder från olika odlingar, samt Nadia Nörboms illustrationer av t.ex. beskärning eller trädgårdslandsplanering. Det finns en spännande aktualitet i denna bok. Jag tror att den kommer växa mer och mer de kommande åren, men tanke på allt snack om transport och ekologiskt med tanke på frukt och grönsaker. Tänk att kunna veta precis varifrån de grönsaker och frukter du äter kommer ifrån, nämligen från din egen trädgård/lott! Författaren har gjort ett noggrant och genomtänkt arbete, och inspirationen ligger och sprudlar innanför bokpärmarna. Kom ihåg den här boken när det börjar bli dags att planera nästa års odlingar. Det vill säga redan i januari.

Första meningen: För självhushållare finns det självklart saker att göra året om.
Antal sidor: 255
Förlag: Ordfront förlag
Utgivningsår: 2014

20 september 2014

Månadens studielitteratur

Nu har min kurs i litteraturvetenskap och kreativt skrivande äntligen dragit igång på riktigt! Böckerna ovan ingår i första månadens studier. Det handlar mycket om att beskriva karaktärer och fundera kring berättarperspektiv. När ska en skriva i jag-form? När är det bättre med tredjeperson? Ja, det är sådant jag funderar över en hel del nu, särskilt när jag gör de spännande skrivuppgifterna!

18 september 2014

Mera vego, mat för hela familjen


av Lisa Bjärbo och Sara Ask

Tre år som vegetarian, och jag kan fortfarande inte säga att jag är expert på vad jag borde och kan äta. Därför tackar jag bokindustrin för receptböcker, och jag tackar särskilt för när de släppte in en av mina favoritungdomsboksförfattare (Lisa Bjärbo) i det jättestora gänget av matboksförfattare.

Med stora bokstäver står det MERA VEGO på boken, och det gillar jag. Jag menar inte att alla ska sluta äta kött, men vi (läs: västerlänningar) behöver definitivt dra ner på köttkonsumtionen. Mer vegetarisk mat vore gott för både miljön och människan. Därav gillar jag "huvudtiteln" på boken.

Med lite mindre bokstäver står det "Mat för hela familjen", och det är en annan sak jag gillar. Många vegetariska kokböcker (och kanske kokböcker över huvud taget, jag har dålig koll på köttinnehållande böcker) ska vara så komplicerade och innehålla sjuttiotolv ingredienser varav man knappt känner igen tolv av dem. Men detta är en bok som riktar sig till barn och familjer som vill testa på nya smaker. Därav finns det många enkla recept med få ingredienser. Det finns även lite mer komplicerade, men det mesta känns lättlagat. Jag kan dock inte tala för alla recept, men de jag testat jag ska absolut testa igen!

Boken är indelad i kapitlen Kaos, Vanlig vardag, Äntligen helg och Sött och plock. Sammanlagt är det 60 recept. Däremellan finns olika faktarutor, tips på järnrika livsmedel eller hur du kan ge din bebis endast vegetariskt.

En annan sak jag gillar är bilderna. Vad är en receptbok utan bilder? Väldigt oinspirerande, enligt mig. Men här finns alla rätter noga dokumenterade, och författarna bjuder på härliga bilder från testlagning och provsmakning. Inspirerande!

Jag gillar denna bok starkt, det kanske har framgått? Mer vego åt folket!

Första meningen: Om vi ska gissa: Din dotter kom hem häromdagen och sa att hon blivit vegetarian?
Antal sidor: 151
Förlag: Ordfront förlag
Utgivningsår: 2014

14 september 2014

Ska vi slå vad - Rebecka Fredriksson


Lagom till högstadiet i ny klass inne i stan flyttar Matildas bästa vän Emma. Mitt i nervositeten inför allt nytt träffa Matilda Sara, och de verkar kunna bli bra vänner, trots att Sara är kristen. Det blir en spännande termin med allt vad tonårsliv innebär.

Denna bok skriver om något som väldigt sällan behandlas i ungdomslitteratur. Den vågar skriva om religion, och främst kristen tro. Därmed fyller den ett tomrum. Författaren vill inte skriva läsaren på näsan med att "så här är det!", utan berättar en historia som kanske är mer öppen än den mängd böcker som skriver att Gud inte finns. Annars skiljer den sig inte så mycket från dagens ungdomslitteratur. Den behandlar ämnen som de flesta ungdomar kan känna igen sig i. Förälskelse, skola, vänner, pinsamma föräldrar, val och identitet. Berättelsen kan kännas förutsägbar ibland, men den är trovärdig och lättläst och jag tror många kan identifiera sig med karaktärerna.

Första meningen: Regnet skvalade ner den här septembermorgonen.
Antal sidor: 168
Förlag: Pärlan förlag
Utgivningsår: 2014

12 september 2014

Francesca - Melina Marchetta


Francesca har börjat i en ny skola, pojkskolan St Sebastian som precis börjat släppa in tjejer. Där är attityderna, stämningen och jämlikheten en helt annan, och att passa in som en av de få tjejerna är rätt svårt. Samtidigt vägrar Francescas vanligtvis livssprudlande mamma att gå ur sängen, vilket tär på familjen. Kanske finns det ändå stöd att finna på skolan.

Denna bok är väl omskriven och omtalad. Recensenter utnämnde den till årets bästa bok, alla kategorier och hyllade den. Jag tyckte väldigt mycket om Jellicoe Road, den första bok av författaren som översattes till svenska, därför hade jag höga förväntningar på denna bok. Den var inte så fantastisk som jag trodde. När jag tänker efter lite till kan jag dock komma på flera saker som utmärker sig och gör att jag kommer minnas den som läsvärd. Det finns flera starka berättelser och trovärdiga karaktärer. Jag tror att det är den annorlunda skolmiljön, en pojkskola som öppnat upp för flickor, som gör det lilla extra. Dessa unga människor och deras relationer ger hög igenkänningsfaktor, och de lite röriga i relationer och när Francesca lär känna dem, gör det mer trovärdigt.

Det är även intressant att läsa om Francescas mamma och hur hennes sammanbrott påverkar familjen. Hur hanterar man ett sammanbrott i familjen när man själv försöker hitta sin identitet? Hur klarar sig familjen utan den som alltid styrt dem? Hur kommer man upp på morgnarna utan de (just för tillfället) förskräckliga livet-är-underbart-låtarna? Vem sköter vad i hemmet? Vem ser till att mamma blir frisk? Och mitt i allt detta, hur fortsätter man med allt som bara rullar på, t.ex. skola, vänner och kärlek?

Även om jag skrev att boken inte är fantastisk, så har den något extra för en ungdomsbok. Läs själv, så kanske du får reda på vad jag menar.

Första meningen: I morse gick mamma aldrig upp ur sängen.
Antal sidor: 272
Förlag: X-publishing
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Francesca, 2003, översättning av  Malin Strååth

10 september 2014

Inte vem som helst - Nina Lacour


Sommaren efter att de (tre förstnämnda) slutat high school följer Colby  med sina vänner Bev, Meg och Alexa på deras turné genom landet. Efter det ska Colby och Bev upptäcka Europa istället för att gå college, något som de planerat väldigt länge. Men när de kommit en bit berättar Bev att hon kommit in på college och därför inte kan följa med. Colby blir helt förstörd. Varför har hon inte sagt något innan? Vad ska han nu göra?

De fyra vännerna ger sig ut på en roadtrip, och sådana äventyr leder ofta till möten med en väldigt massa folk. Så även i denna bok. På turnén hinner de träffa bl.a. fans, motellägare, tatuerare och servitriser. Liksom Bev täljer fram figurer i trä, lyckas författaren tälja fram karaktärer som är unika på sitt sätt, och alla har något att ge. Varje karaktär har sin egen historia, och dessa korsar varandra, vävs ihop och skiljs åt. Dessutom finns Colbys och Bevs besvärliga situation, de där hemma, minnen och framtid. Det kanske låter som en komplicerad bok, men det är det inte. I och för sig, jag kände nog inte igen ett enda band av de som nämndes i boken (vilket är ganska många). Hade jag haft koll hade jag kanske fått ut ännu mer av boken, men jag gillar den ändå.

Från sprudlande vänskap till smärtande sorg. Och så allt där emellan. Mycket bra ungdomsroman, vilket stämmer överens även på författarens tidigare, Jag går dit du går.

Första meningen: Bev säger att när hon står på scen känns det som om världen håller andan för henne.
Antal sidor: 292
Förlag: rabén&sjöngre
Utgivningsår: 2014
Originaltitel: The Disenchantments, 2009, översatt av Helena Stedman

8 september 2014

Nordkorea: nio år på flykt från helvetet - Eunsun Kim


När Eunsun var elva år skrev hon sitt testamente. Året var 1997 och hon befann sig i familjens lägenhet i ett hungersnöddrabbat Nordkorea. Hon väntade på sin mamma och syster som gått för att skaffa mat. Efter flera dagar börjar hon dock tappa hoppet om att de ska komma tillbaka. Men det gör de, och mamman får en galen idé: att fly från Nordkorea. Det blir en hemsk resa, och det tar dem nio år att nå friheten.

Detta är en sann, otroligt hemsk historia. Jag får gång på gång påminna mig om att detta inte är en dystopisk, påhittad roman, utan 100% verklighet. En verklighet med hjärntvättning från regimen, mängder av människor som svälter, en ständig rädsla att bli tillfångatagen och tillbakaförd till något som liknar helvetet. Eunsun berättar en stor berättelse som är vardag för många som lyckas, eller misslyckas, fly från Nordkorea. Hon drivs av hoppet om att få hjälpa andra genom att berätta sin historia och om Kim Jong Ils brott.

En otroligt stark, men ändå lättläst, biografi som jag rekommenderar för att få ökad förståelse och bättre kunskap om vad som händer i diktaturen. Men framförallt hur människor kan komma i kläm och inte räknas alls i mångas ögon.

Första meningen: I nästan en veckas tid har jag varit ensam i vår iskalla lägenhet i Eundeok, det lilla nordkoreanska samhälle där jag är född.
Antal sidor: 220
Förlag: Libris förlag
Utgivningsår: 2014
Originaltitel: Corée du Nord. 9 ans pour fuir l`enfer, 2012

6 september 2014

Dags att möta andra för vilka de är

Frida uppmanade oss i sitt bloggmaraton att med hjälp av en bok beskriva oss, vad vi tänker på eller något liknande. Jag valde en boktitel:
Det kommer ständigt rapporter om hur dåligt vi mår. Jag tog jobbet som ungdomsledare för att försöka hjälpa de unga det skrivs om i rapporterna. De som mår dåligt, som tycker livet skaver och att ingen ser eller lyssnar. Jag vill plåstra om. Jag vill finnas där. Inte för att jag är "någon speciell", utan för att jag vet hur viktigt det är med någon som lyssnar, någon som ser, lyssnar och kramar om. Om fler mår dåligt måste vi vara fler som hjälper.

Många gånger får du höra att du duger som du är. Detta har tyvärr inte fått genomslag i hela samhället. Jag tänker på reklam och de som tror att de mår bra av att hacka ner på andra. Vi fastnar så lätt i dåliga tankar. Tankar som säger att jag är fel, jag duger ingenting till. Det finns så många som är bättre än jag på det jag gör, så varför tror jag att jag klarar detta? Förhoppningsvis känner du inte igen dig. Troligtvis gör du ändå det.

Vi måste kunna känna att vi är accepterade för dem vi är. Vi måste kunna acceptera andra omkring oss för dem de är. Hade det varit meningen att alla skulle vara det några kalla "perfekta", skulle det ha varit så. Nu är vi dock skapade unika, värdefulla var och en. Med gåvor, talanger och ett sätt att vara. Det är inte meningen att alla ska omstöpas i samma form. Alla ska inte vara supersociala, bäst på tv-serier, politikexperter eller dietfanatiker. En del ska vara det, men inte alla. Vi är olika, men lika värdefulla. Detta måste få en större genomslagskraft i samhället!

Möt mig som jag är. Det är så jobbigt att vara någon annan. Det tar så mycket energi som kan läggas på annat. Det är mycket lättare att vara den jag verkligen är och vill vara, istället för den jag tror att andra vill att jag ska vara.

"Möt mig som jag är." Det ska alla kunna säga och bli respekterade för.

Jag vill uppmana er att våga ge plats för dem människor i din omgivning är. Möt dem som de är, och förhoppningsvis kommer de möta dig som den du är. På så sätt kan vi skapa en positiv stämning i samhället. En stämning som gör att rapporterna om psykisk ohälsa minskar, att människor vågar vara dem de verkligen är. Det är jag övertygad om att vi alla kan vinna på.