25 juli 2016

Sofies skrivtips: böcker om skrivande

Det här är sjätte inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.
Något som kan inspirera mig mycket att börja skriva, är att läsa om andra som skriver om sitt skrivande. Det finns mängder med böcker om hur du kan skriva. Här är några som inspirerat mig:

* Det gränslösaste äventyret - Astrid Lindgren. Författaren skriver bland annat om läshunger och vad som kännetecknar en bra bok. Riktar sig främst till barn- och ungdomsförfattare, men har en del att säga till de som riktar sig till en äldre publik också.
* Så skriver du för unga - Ylva Carlsdotter Wallin. En bok som tar upp mycket genom hela skrivprocessen, från genreval och idé, via research, skrivtorka och stilknep, till hur du säljer in ditt manus. Innehåller även intervjuer med barn- och ungdomsboksförfattare.
* Skriva barnbok - Annika J. Nasiell. En behändig kortversion av ovanstående bok, skulle jag vilja säga.

Utöver dessa har jag hört mycket gott om, men inte läst:
* Så gör jag: konsten att skriva - Bodil Malmsten
* Att skriva - Stephen King
* Tre enkla regler finns inte: en romanskola - Elisabeth Norin. Denna bok används på många skrivarutbildningar
* Kom igång & skriv! ett 12-veckorsprogram - Johanna Wistrand

Har du fler förslag på böcker om skrivande?

17 juli 2016

Sofies skrivtips: lär känna dina karaktärer

Det här är femte inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.
De karaktärer du ska skriva om ska du tillbringa en hel del tid tillsammans med. Tänk dig att du ska lära känna en helt ny person. Kanske vet du lite om hen innan, men du lär inte känna personen på fem minuter. För att få en riktigt bra bild behöver relationen tid. Det är ungefär likadant med dina karaktärer. Du kanske tror att du vet vilka de är, men under den tid du lär känna dem, kanske oväntade sidor dyker fram. De kanske gillar något du inte trodde, de kanske reagerar på ett sätt du inte väntat dig.

Låter det knäppt? Det är ju ändå du som skriver, då bestämmer väl du? Men ibland börjar karaktärerna leva sina egna liv. De kanske inte vill det du vill. Lyssna på dem. Kanske har de rätt, kanske borde de hålla tyst en stund.

Hur kan du då lära känna dina karaktärer? Du kan till exempel göra en tankekarta där du skriver upp en massa saker om dina karaktärer.
* Längd, hårfärg, skostorlek, familj, vänner, lite om bakgrunden.
* Favorit och ickefavoriter när det gäller böcker, musik, skolämne, mat, hobby, affär, utseende, vänner, film, tid på dygnet etc.
* Är hen morgon- eller kvällsmänniska? Vad bryr hen sig om?
* Hur hanterar hen sorg, saknad, glädje, en vinst i ett brädspel, hundar, vintern, jobbiga människor?  Intervjua din karaktär!
* Fundera på frågor som du skulle vilja svara på om du gjorde en enkät om dig själv, ställ samma frågor till din karaktär.
* Leta bilder. Hittar du en person med samma ögonfärg som din karaktär? En bild på karaktärens mormor? Den perfekta katten/bilen/huset/skogen etc till din bok. Gör ett kollage som kan inspirera dig när du fastnat.

16 juli 2016

Bröllop och sånt där


Om exakt en vecka står jag iklädd en vit fluffig klänning och är bara några minuter från att bli fru till min drömprins! Jag har fortfarande svårt att förstå att det är mitt och fästmannens bröllop vi planerat så länge, men snart är det äntligen dags!

Det är fortfarande en del att förbereda, och efter bröllopet bär det av på semester. Därmed kommer även bloggen ta semester. Skrivtips-inläggen fortsätter att dyka upp på söndagar, men utöver det kommer här ingen uppdatering förrän någon vecka in i augusti. Jag kom dock göra en del uppdateringar på min instagram: sofiesbokblogg.

Hoppas ni har en riktigt bra sommar och har hittat och kommer hitta många bra böcker att läsa. På återseende!

14 juli 2016

Sofies skrivartips: intervju med Anna Ahlund

Om du skriver något som du skulle vilja ha publicerat, tänker jag att det kan vara bra att läsa om utgiven en författare som skriver om sitt skrivande. Därför skickade jag iväg ett gäng frågor till Anna Ahlund, som nyss debuterat med Du, bara.

Jag vill skriva en bok. Jag vet ungefär vad den ska handla om, jag har börjat lära känna huvudpersonen. Vad ska jag göra nu?
Skriv! Bara skriv på och se vad det blir! En del skriver synopsis för sina historier, alltså en plan för vad som ska hända, det funkar aldrig för mig. Jag behöver skriva berättelsen för att se vad det blir. Mitt tips är att börja där det känns roligast, med de där scenerna som poppar upp i huvudet när du tänker på vad du vill att det ska vara för typ av historia. Var inte rädd för att göra fel eller göra dåligt, du kommer ändå att vara tvungen att jobba igenom allt en massa gånger senare och kan fixa det då. Bara skriv på för att det är kul och se vad det blir. Allt eftersom kommer historien att veckla ut sig, och när du vet mer vad som ska hända kan du gå tillbaka och ändra och fylla på där det behövs.

Vad ska jag göra om jag kör fast?
Jag brukar hoppa till ett annat ställe i historien och skriva därifrån. Vissa delar av historien kan behöva väntas in för att idéerna ska få mogna, så är det nåt ställe som känns trögt för mig beror det ofta på att det inte är redo att skrivas än. Jag brukar hoppa runt rätt mycket i manuset överlag, och gillar att skriva där det känns som roligast i stunden. En annan anledning till att det går trögt för mig kan vara att jag är uttråkad, om att det jag skriver inte är tillräckligt spännande. Då har jag två taktiker: säkra kort och oväntade vändningar. Mina säkra kort är den typen av scener jag brukar tycka är roligast att skriva (hångel, fika och babblig dialog), de brukar göra att jag kommer igång och kan ta mig vidare. Om handlingen känns för förutsägbar och blir tråkig att skriva brukar jag försöka lägga in oväntade vändningar. Jag tänker ”vad är det väntade i den här situationen?” och försöker sen göra på ett annat sätt. Det kan vara stora saker i handlingen, eller små saker som kan ge lite nytt blod åt en scen. Igår skrev jag en scen där en av karaktärerna plötsligt sa ”Jag tycker att du ska göra slut med din flickvän” till en annan. Det gav dialogen en ny vändning och blev mycket roligare att skriva än det jag tänkt från början.

Hur vet jag att jag är redo att skicka in manuset till ett förlag?
Min resa med Du, bara var riktigt häftig just på den här punkten. Jag hade skrivit igenom och redigerat den några gånger, och tyckte att jag var ganska klar. Sen träffade jag mina skrivarkompisar Anna Arvidsson och Anna Jakobsson Lund, och vi bytte manus och gav respons på varandras texter. Då förstod jag att jag inte alls var klar. De anmärkte på så många saker, språkliga tics, stora dramaturgiska grejer och tempo och karaktärer. Först kändes det jobbigt att det var så mycket att fixa, men sen satte jag igång, och rätt snabbt märkte jag hur mycket bättre det blev när jag testade saker de föreslog. Aldrig har jag lärt mig så mycket på så kort tid! Att se texten med deras ögon hjälpte mig att slipa fram det som är jag i skrivandet, att få fram det jag menade så att läsaren också uppfattade det.Alla skriver och läser på olika sätt, så mitt stora tips är att hitta bra skrivarvänner och ta hjälp av varandras styrkor för att lära sig mer. Jag skrev om manuset flera gånger efter att Annorna läst, och ändrade ganska stora saker. Sammanlagt blev det arton utkast innan jag skickade manuset till förlag. När jag blev antagen fick jag beröm för att förläggarna tyckte att manuset kändes så klart, och sa att många manus d
e får in faller på att de just inte känns färdiga. Så mitt tips är att hitta skrivarvänner (till exempel i skrivargrupper på Facebook, via skrivbloggar eller Instagram) som ser på texten med nya ögon, och sen jobba igenom den så många gånger att den verkligen känns skinande innan du skickar.

Vad inspirerar dig att skriva?
Ofta är det någon känslostämning hos mig själv som får mig att tänka ”det här skulle den och den karaktären kunna känna i den och den situationen”, och sen funderar jag vidare på vad som kan ha hänt och varför någon känner så. Jag dagdrömmer rätt mycket. Småsaker i vardagen som hur en färg ser ut i ett visst ljus eller vilken känsla ett klädesplagg har brukar också leta sig in i skrivandet. Det finns så mycket som är vackert och känns magiskt i det lilla, jag inspireras av att se sånt och funderar ofta på hur jag skulle kunna skriva det.

I korta drag, hur gick det till när ditt första manus blev antaget?
Jag hade skickat manuset till flera förlag, det var sommar, och jag kollade mailen alldeles för ofta fast jag egentligen visste att det fanns risk att folk var på semester och att det skulle ta jättelång tid innan jag fick svar. När det dök upp ett mail märkt med ”Manus” efter en månad trodde jag först att det var en refus, och blev helt skakig när jag såg att det var från någon som ville träffa mig för att prata utgivning, och att denna någon jobbade på Rabén & Sjögren! Vi bokade in ett möte efter sommaren, träffades och pratade om manuset, arbetsgång, omslag och planerad utgivningstid, och sen satte arbetet igång. Tio och en halv månad efter vår första mailkontakt hade jag den tryckta boken i handen.

Har du någon bok som inspirerat dig i ditt skrivande?
Jag älskar att läsa Selma Lagerlöf, jag tycker att hon har en sån skärpa i språket. Gemensamt för flera av hennes böcker är en sorts över- hängande känsla av att det kommer att bli bra, att kärleken är som en gudomlig kraft som ser till att saker ordnar sig. Jag tycker att det är så häftigt att hon lyckats skriva fram den där hoppfullheten även när det är mörkt, det inspirerar mig väldigt. Min favoritbok heter En herrgårdssägen. Några andra favoriter för unga vuxna är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, Fan art av Sarah Tregay och Ibland bara måste man av David Levithan. Gemensamt för dessa är att det är fina kärlekshistorier där karaktärerna är kreativa och pyssliga och skapar saker, det älskar jag att både läsa och skriva.

12 juli 2016

Tio över ett

av Ann-Helén Laestadius

Tio över ett varje natt ringer Majas väckarklocka. Tio minuter senare spränger de i gruvan. Om hela Kiruna skulle rasa, är Maja redo att försöka rädda familjen och människor i närheten. Hon är livrädd. Hon vill att allt ska vara som vanligt, att hon och kompisen Julia ska få bo kvar, men att Albin någon gång ska lägga märke till henne.

Hur många procent av ungdomsböcker utspelar sig i eller i närheten av Stockholm? Väldigt många, gissar jag. Tråkigt, tycker jag. Därför är det roligt att läsa om Kiruna. Dessutom är det väldigt intressant att läsa om stadsflytten, eller stadtsrivningen, som jag inte alls varit insatt i. Laestadius känner sin stad och ger en intressant nordstadsvinkel. Hon är väl målgruppsanpassad och har många gånger ett fint språk.

Ur ett perspektiv är detta en väldigt vanlig ungdomsroman med välkända inslag av vänskap och trånande kärlek. I vanliga fall hade jag förmodligen tröttnat på boken rätt snabbt, men det finns inslag som gjorde att jag fastnade även i det där vanliga. För det första utspelar den sig i Kiruna, för det andra berättar den om Majas ångest. Om panikattacker, hemligheter, psykiatri och rädslan för att bli galen. Jag känner igen mig i mycket, och det är jag övertygad om att många ungdomar också kan göra. Tyvärr. Därför är det SÅ BRA att denna bok tar upp det! Detta är nog första ungdomsboken jag läser som vissa delar är så ärlig med vad som kan hända vid en panikattack. Riktigt bra! Jag vill läsa mer av Laestadius.

Spoiler (markera för att läsa): Tyvärr tycker jag dock att Majas problem går över för fort. Ett besök i gruvan och sen är hon fri? Så enkelt kan det inte vara. Slutet känns inte så genomarbetat, vilket är tråkigt.

Första meningen: Vi ska flytta.
Antal sidor: 261
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2016

10 juli 2016

Sofies skrivtips: skrivövningar

Det här är tredje inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.
Ibland behöver en bara komma igång att skriva. Inte skriva på boken, utan bara skriva, skriva, skriva. Då kan det vara bra med korta skrivövningar. Det kan handla om två ord, en mening eller en sida, kanske tre. Men inget du ska bearbeta eller fundera över i dagar eller veckor. Det är mest snabba sätt att komma igång. Här är fyra tips:

* Skriva om och om igen är en bok full med bilder, ord och förslag på skrivövningar. Det är perfekt att slå upp en sida på måfå, hitta en övning och göra vad den uppmanar till.
* Anna skriver under hade förra året en julkalender med dagliga skrivövningar. Hitta dem här.
* Sören och Anders, ni vet de som skrivit om Sune och Bert, har gjort ett helt häfte med skrivövningar. Ni hittar det här.
* Ann Ljungberg är författarcoach och har satt ihop hela 200 skrivövningar i en pdf-fil som du hittar här.

Har du fler tips på skrivövningar?

8 juli 2016

Tala är guld - de sa allt till varann utom det allra viktigaste

av Cammie McGovern

När Amy ska börja sista året på High School ber hon sina föräldrar anställa jämnåriga kamratstödjare som kan hjälpa henne. Kanske kan hon på så sätt få vänner och blir mer lik sina klasskompisar. En av dem som får jobbet är Matthew. Amys cerebral pares och Matthews tvångssyndrom och rädsla blir en utmaning, men främst en möjlighet för en vänskap som blir något mycket mer än vad någon av dem vågat drömma om.

Det som gjorde mig intresserad av denna bok var att den handlar om en tjej med cerebral pares och en kille med tvångssyndrom. Det är sällan sådana karaktärer får så stor plats som huvudroller i en bok. Att de nu får det är fantastiskt!

Det som fick mig att bli skeptisk var innehållet i de rosa bubblorna på framsidan. Den första verkar skryta om att denna kärlekshistoria minsann inte handlar om två "normala" tonåringar. Den andra skriver att denna bok borde passa alla som älskar John Green och Rainbow Rowell. När det gäller Green kan jag dra svaga paralleller till de två sjunga ungdomarna i  Förr eller senare exploderar jag. När det gäller Rowell tror jag det handlar om oväntad/"udda" kärlek som vi möter i Eleanor & Park. Det gör mig skeptisk och får mig att tänka att de verkar vilja skryta ännu mer om sin "annorlunda" bok. Å andra sidan lockade författarreferenserna mig. Jag är kluven.

Hur som helst. Matthew och Amy blir ganska snabbt vänner. Djupt, men ändå ytligt. Det är på många sätt en annorlunda bok vad gäller språket. Amy är ofta rättfram med vad hon vill, och läsaren från lära känna många av Matthew tankar också. Det tråkiga är bara att de inte säger allt det där till varandra. Jag saknar det. Jag förstår att det är en del av storyn, men jag tror jag tyckt om berättelsen mer om jag fått lära känna karaktärerna djupare. Jag saknar något, och karaktärerna missförstår varandra.

Det är intressant att läsa om cerebral pares och Matthews tvångstankar och -mönster. Men även när det häller det hade jag gärna läst mer. Jag är kluven till min bedömning av boken. Ibland är den trevande och vissa stunder långsam. Andra gånger är den oväntad och ganska spännande, och vill förmedla att vi egentligen alla har våra egenheter som hindrar oss i olika situationer. Överlag har jag svårt att sätta ord på storyn och mina tankar. Jag stördes även av småfel som återkom alltför ofta, till exempel borttappade och omkastade ord. Ändå vill jag be dig bilda dig din egen uppfattning, för den är annorlunda på ett bra sätt. Jag kanske bara läste boken vid fel tillfälle.

Första meningen: Ej ivägskickat mejl hittat i Amys dator på sjukhuset: Du vill ha hela historien men du fattar inte - det är omöjligt att berätta hela historien.
Antal sidor: 274
Förlag: constant reader.
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Say what you will, 2014
Översättare: Maria Lindén

6 juli 2016

Mamman som slutade sjunga

Text: Sofia Wiess, illustrationer: Aurora Lindfelt

Amelias mamma sjunger hela tiden. Hemma, på jobbet på operan, i mataffären. Men en dag säger hon att hon har fått en tupp i halsen. Hon kan inte sjunga mer. Först tycker Amelia att det är rätt skönt, då slipper hon skämmas i affären, men efter några dagar undrar hon vad som hänt.
Är det Amelias fel att mamma inte kan sjunga längre? Det måste det vara! Hon har ju faktiskt önskat att få slippa bli väckt av sången varje morgon. Och hon har sagt säkert tusen miljoner gånger att mamma ska vara tyst och inte nynna när de handlar.                  sida 34

Mamman som slutade sjunga vänder sig till barn från 6 år. På ett trovärdigt och fint sätt vill boken berätta om hur det kan vara att ha en förälder som är deprimerad. Den berättar om hur det kan gå till när föräldern försvinner allt mer, om oron över att allt inte är som det ska. Om hur vardagen förändras och hur svårt det kan vara att själv fungera normalt när inte allt är bra hemma. Den berättar även om skuldkänslor som kan drabba barnen.
Egentligen vill hon berätta att hennes färgglada mamma har blivit alldeles grå och bara sitter där. Men glittret i Torstens ögon har kommit tillbaka och Amelia vill att det ska finnas kvar, så hon säger ingenting.                              sida 36
Det är hemskt att läsa om hur Amelia sluter in sig i sitt skal och försöker bära hela tyngden själv. Desto finare blir det att se omtänksamma människor i närheten. Jag tror och hoppas att denna bok kan skapa igenkänning bland barn med föräldrar som mår psykiskt dåligt, men även viktigast av allt: mod att våga berätta och prata om det som är jobbigt.

Första meningen: Oooaaaaaaaaaaaaaaaaah...
Antal sidor: 75
Förlag: Idus förlag
Utgivningsår: 2016

3 juli 2016

Sofies skrivtips: research

Det här är andra inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.
Oavsett om du ska skriva om en ny värld eller om något som händer på din skola, behöver du göra research. En del har du säkert redan med dig, men annat behöver du fräscha upp minnet kring eller lära dig för första gången. Ska du skriva om en person som gillar att måla med akvarell? Då måste du testa vad som händer när vattnet möter färgen. Gillar din huvudkaraktär att odla? Sätt händerna i jorden, plantera ett frö, prata med en växt.

Den här bilden la Alex Haridi upp på sin instagram för ett tag sedan:
Det kanske är så att din karaktär inte ens har samma boksmak som du? Då har du lite att göra.

Ett annat tips är att tjuvlyssna. Är dina huvudpersoner 15 år? Sätt dig bakom ett gäng 15-åringar på bussen och lyssna på hur de pratar och vad de pratar om (utan att vara en stalker, gränsen är hårfin, författare kan vara rätt mysko ibland). Kanske kan ett samtal i en kö inspirera dig, en konversation i ett tv-program eller något dina vänner säger?

Håll ögonen öppna. Du kanske hittar en artikel i en tidning som hjälper dig fram. Kanske råkar någon i din närhet ut för något som din huvudperson råkat ut för.

Googla. Det måste vara så mycket smidigare att researcha nu än för 100 år sedan! Jag har hittat massor av bra artiklar och faktasidor kring mitt ämne. Kanske finns det böcker som liknar den du ska skriva? Läs dem. Läs dem igen. Hämta inspiration, fundera på hur du kan göra scener bättre, vad du skulle vilja hände istället.

Låt researchperioden ta tid. Det underlättar när du sedan sätter dig och skriver.

Har du fler researchtips?

1 juli 2016

Månadens bästa: juni

Månadens bästa bok är, utan tvekan, Du, bara av Anna Ahlund.

Jag har även läst:
* Om jag var din tjej - Meredith Russo 
* Jesus - James Martin
* Vulkanen och kalven som Po räddade - Grethe Rottböll och Viveka Sjögren
* Ishavspirater - Frida Nilsson
* Frankensteinaren - Martin Widmark och Christina Alvner
* Barn välkomnar barn
* Adjö, herr Muffin - Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm
* Mamman som slutade sjunga - Sofia Weiss och Aurora Lindfelt


Temaläsning 2016 uppmanade mig att läsa klassiker och hyllvärmare. Jag har påbörjat en hyllvärmare, men faktiskt inte läst ut den.
I juli ska vi läsa historiska böcker. Jag vet inte riktigt vad jag ska läsa där, men jag funderar vidare.

Vilken är den bästa bok du läst i juni?

29 juni 2016

Om jag var din tjej

av Meredith Russo

Amanda föddes som Andrew. Att hon aldrig känt sig bekväm i sin kropp har lett till många år av mobbing. Efter en könskorrigering flyttar hon därför till sin pappa med förhoppningen om att kunna börja ett nytt liv. Det blir dock inte så lätt som hon trott, särskilt inte när hon kommer allt närmre den väldigt fina Grant. Måste hon berätta vad hon gått igenom? Hur kommer Grant reagera? Vad kommer hennes nya vänner och samhället att tycka?

Det här är den första boken jag läser med en transsexuell berättare. Författaren skriver att hon hållit sig till stereotyper, att hon inte direkt velat utmana, utan mest berätta en historia. Ibland blir jag trött på det där stereotypa snacket, särskilt när det gäller Amandas pappa föreställningar om en "bra son", men även om hur en tjej ska vara och se ut.
Jag rörde vid ärret ovanför örat och påminde mig om att inte ens nu när jag hade genomgått operationerna, nu när ingenting utom några juridiska dokument kunde avslöja mitt förflutna, var jag riktigt säker.                                                   Sida 20
Bortom det är det väldigt intressant att läsa Amandas berättelse, om hennes utmaningar och längtan efter att leva ett vanligt liv. Samtidigt vet vi något som de flesta i boken inte vet: att Amanda föddes som kille. Att bära den hemligheten med Amanda är många gånger tungt. Hur tungt är det då inte för Amanda och människor i liknande situationer? Det är hemskt att läsa om människors hat och dömande, men det är så skönt att läsa om förstående människor.

Den här boken är bra på att skapa förståelse och jag tror många som funderar på om de är födda med fel kön kan känna igen sig. Det är väldigt bra. Det är en fin berättelse om kärlek och vänskap, men det mesta går väldigt enkelt för Amanda. Bara för att en är söt skaffar en väl inte vänner på en kvart? Eller? Det drar ner mitt betyg. Å andra sidan vill boken fokusera på transsexualism, och om jag väljer att fokusera på det kan jag rekommendera Om jag var din tjej till intresserade.

Första meningen: Bussen luktade av mögel, maskinolja och svett.
Antal sidor: 280
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: If I Was Your Girl, 2016
Översättare: Cecilia Falk

27 juni 2016

Och vinnaren är...

Jag insåg att om en har en tävling där folk ska motivera varför de ska vinna, borde en inte känna till vilka de tävlande är. Eftersom jag följer en del av er tävlande på era bloggar, har jag bestämt mig för att lotta fram en vinnare, istället för att gå på motiveringarna.

Roligt att ni vill vara med och tävla! Jag skrev era namn på lappar, vek ihop och la i en hög. Därefter blandade jag, blundade/filmade och drog en lapp:

video

Grattis! Ett mejl har landat i din inkorg. :)